…jag skall inte nämna det, jag skall inte nämna det, jag skall inte.. COVID-19.
Ok, jag nämnde det.
Men det här inlägget skall egentligen handla om att arbeta hemifrån, ett ämne som är högaktuellt på grund av.. Ja, du vet. Nu är ju jag egenföretagare, och jag har mitt kontor hemma så även om jag arbetar från kaféer, bibliotek, och andra allmänna platser ibland så blir det ju så att de flesta dagarna sitter jag just hemma.
Men för dig som är anställd på ett företag så är det kanske en större utmaning att arbeta hemifrån. Även om du kanske mest jobbar som en så kallad knowledge worker.
För oss som inte pysslar med rutinuppgifter som kräver fysisk närvaro så skulle man kunna tänka att det är enklare att arbeta hemifrån i ett sådant här läge, men i verkligheten har vi i åratal låst den möjligheten med möten, möten och åter möten.
Det finns naturligtvis ingenting positivt med ett stort virusutbrott. Jag vill bara ha sagt det innan jag fortsätter med mitt resonemang.
Experimentvilja
I sådana här tider är vi människor ofta mer experimentvilliga. Istället för att fokusera på problemen, dvs vad man inte kan göra ifall människor sitter hemma istället för att vara på arbetsplatsen, så kan man välja att fokusera på vad man kan göra när människor sitter hemma under arbetstid.
En av fällorna tror jag är att man automatiskt tänker att vi skall arbeta på samma sätt. Samma processer. Samma möten fast elektroniskt. Jo, det är naturligtvis ofta så att man har processer som är inarbetade och det kan vara svårt att hoppa över steg i den processen utan att det blir pannkaka av en leverabel. Men det måste inte vara så.
Jag tror att vi kan göra våra organisationer och processer mindre sårbara genom att tänka om. Det finns kanske flera bra svenska uttryck men jag kan inte komma på något enda nu för att ersätta engelskans re-imagine. En kris kan ibland vara en katalysator för nya tankar. Nya sätt att arbeta. Tvånget att ta ett steg i en ny riktning.
Metoder
Det finns ett ramverk för beslutsfattande som heter Cynefin som bringar reda i vårt sätt att agera i sådana här situationer. Cynefin talar om fyra olika lägen man kan befinna sig i och ger en fingervisning om hur vi skall agera.
Det första läget är det Uppenbara. Vi känner till alla parametrar och hur de fungerar. ”Det kända kända” Det finns en best practice. Angrepssättet blir här ”Observera, kategorisera, åtgärda.” Lampan lyser inte. Vi testar om andra lampor fungerar för att utröna om det är en trasig lampa eller problem med elförsörjningen. Därefter kan vi byta säkringen eller lampan eller plugga i kontakten.
Nästa läge är det komplicerade. Detta är det kända okända. Det finns flera sätt att hantera problemen, flera orsak/verkan-förhållanden, och vi kan behöva experthjälp för att välja det bästa. Här finns ingen Best Practice, bara Good Practice. Angrepssättet blir ”Observera, analysera, åtgärda”.
Sedan kommer det Komplexa läget. Det okända okända. Här finns inga rätta svar, inga experter som kan lösa det åt oss. “Prova, observera, åtgärda” är stegen här. Testa försiktigt, blev det bättre eller sämre?
Det fjärde läget är Kaos. Här skall vi bara ”Agera, observera, åtgärda”. Vi prövar något, vad som helst i syfte att stabilisera situationen. Rätt eller fel, vi måste göra nånting.
Det finns faktiskt ett femte läge, och det är förvirring och handlingsförlamning. Och det är ofta från den här punkten vi startar vårt beslutsfattande. Vi måste klura i vilken av de fyra boxarna vi skall lägga det som uppkommit.
Tänk om vi alla tvingas jobba en månad hemifrån. Vilken box är det? Hur skall vi göra för att hålla affärerna igång? Hur kan vi ge ett värde för våra kunder, och våra arbetskamrater?
Vad kan vi göra?
Mats Warnolf AB 