Kontoret, en älskad och hatad plats, och dess vara eller icke vara är ingen enkel fråga. 

Många älskar att det nu möjligt att arbeta hemifrån, andra längtar tillbaka till kontoren. Några länder lagstiftar nu om flexibla arbetssätt för att göra det till en lagstadgad rätt att få arbeta hemifrån. Tekniken utvecklas hela tiden för att vi skall kunna lösa våra arbetsuppgifter på distans, men de sociala aspekterna av en arbetsplats är en svårare nöt att knäcka. Vi behöver konversation och klokhet för att klura ut det här.

För två år sedan stod kontoren ofta helt tomma. Ingen fanns på plats och anställda var beordrade att arbeta hemifrån. Idag är det annorlunda.

På vissa kontor är det saker tillbaka till det gamla normala. Det är trängsel i hissen och kämpigt med parkering. Rusningstrafiken är på sina håll som den var 2018.

På andra kontor är det fortfarande nästan tomt. Majoriteten av arbetsstyrkan sitter hemma, med undantag för några få som tycker det är lugnare att sitta i princip ensam på ett väldigt tyst kontor.

Det har förstås alltid funnits människor som arbetat hemifrån, eller från annan plats än kontoret. När Office 365 började bli populärt för 10 år sedan var en slogan ”arbetet är vad du gör, inte platsen där du är”. 

Sedan dess har tekniken blivit mer tillförlitlig och mer lättanvänd. Den gamla filservern får ta plats bredvid faxen på företagets teknikkyrkogård. 

Det är förstås aldrig lätt att släppa gamla invanda arbetssätt, och att gå ifrån G:\ till webben har varit svårt. Här har pandemin fungerat som katalysator, genom att hemarbetet tvingat oss till det skiftet. 

Andra moment, som att byta till elektroniska möten har för en del varit ännu mer smärtsamt och svårt. Inte tekniken i sig, men för de som har arbetskamraterna som största sociala sammanhang har distansmöten blivit jobbiga. Det spelar ingen roll vad någon säger, det är annorlunda att mötas via kamera och skärm än att vara i samma fysiska miljö. 

Samtalen blir annorlunda, mindre förtroliga, och det är färre samtal mellan människor som tycker olika. Och det är en viktig förlust i en tid där vi spenderar mer och mer tid i digitala ekokammare.

Microsoft och Facebook pratar om Metaverse, en slags virtuell mötesplats med avatarer i en tredimensionell miljö. Det låter väldigt spännande och jag har inte upplevt det personligen ännu, men frågan jag ställer är hur väl det går att ersätta faktiska fysiska möten med virtuella diton. 

Är det tillräcklig bra? Och innebär det att vi faktiskt kommer att ta bort de flesta av de fysiska mötena och ersätta dem med virtuella? Och vad händer med vårt själsliv då?

I Nederländerna lagstiftar man just nu om anställdas rätt att få arbeta hemifrån. Lagförslaget har godkänts i parlamentet och nu förväntas att senaten skall göra detsamma. Lagen i sig, Flexible working act, existerar redan sedan 2015 och ger idag anställda rätt att begära schemaändringar, flexibla arbetstider och att få välja sin arbetsplats. 

Syftet med lagen är att skapa flexibilitet för den anställda och för att korta restiden mellan hemmet och arbetsplatsen. Bättre för miljön och bättre för de anställda. 

Det lagen nu skall utökas med är att en anställd skall kunna begära att få arbeta hemifrån. Arbetsgivaren måste ange rimliga skäl för att säga nej till begäran och måste skyndsamt behandla alla sådana önskemål. 

Det kan kännas som en konstig lag, men i ett land där redan 14% arbetade hemifrån redan före pandemin så är lagförslaget relativt okontroversiellt. 

Nederländerna är heller inte ensamma om det här. I Irland pågår arbetet med en liknande lag, och i länder som Chile, Angola och Slovakien är den här typen av lag redan verklighet. 

Bland de jag talat med så finns det en frustration över en del arbetsgivares sätt att åter börja samla folk på kontoren. Där har man infört schema för när folk får jobba hemifrån och när de måste vara på kontoret. 

En röst var upprörd över att hen tvingats vara på arbetet på en dag då arbetet enbart bestod i rapportering, en arbetsuppgift som utförs var och en för sig. Två timmars restid för att vara på kontoret för att utföra något som lätt kunde ha gjorts hemifrån. Dagen efter bestod dagen i huvudsak av möten, något som kunde ha varit trevligt att ha tillsammans. Men då var alla på hemarbetsplatsen.

Ett förslag skulle kunna vara att man samlas på kontoret baserat på arbetsuppgiften, och inte på vilken veckodag det är. Bekymret med det är ju i sin tur att det kan ge dålig förutsägbarhet, och att det kan vara omöjligt i större organisationer.

Jag efterlyser mer diskussion om det här. På våra arbeten och i samhället. Skulle vi kunna träffas och prata om det här, eller skall vi ta det på Microsoft Teams?

Känslighetsetiketter för Microsoft 365-grupper, inklusive Teams och SharePointsajter är relativt enkelt att åstadkomma. Vi gör detta med några enkla steg och en smula tålamod.

1. PowerShell

Japp, de första stegen måste göras i PowerShell. Har du tur har någon redan fixat det åt dig, annars finns stegen i länken här nedanför.

Assign sensitivity labels to Microsoft 365 groups in Azure Active Directory

Stäng inte Powershellfönstret! När inställningen ovan finns på plats behöver vi synka etiketterna. Det gör vi också med Powershell. Knappa in:

Execute-AzureAdLabelSync

Nu är det som vanligt en tidsfråga, det är här tålamodet kommer in om det inte redan behövts innan.

2. Skapa en ”Autentiseringskontext”

Besök AzureAD-portalens säkerhetskonfiguration på länken https://portal.azure.com/#view/Microsoft_AAD_IAM/ConditionalAccessBlade/~/StepUpTags

3. Skapa en etikett som kan skydda containers

Det gör du enklast i purview-portalen

4. Välj din etikett när du skapar ett team eller en SharePoint-sajt

Behöver du mer detaljerad information kan du besöka Microsoft Docs och läsa mer om hur man gör där.

Powershell is a great, GREAT tool for managing stuff, but to use it as intended you really are going to have to get a good understanding of the pipeline.
I’m not a developer but I know that piping data between processes is a fairly common thing, but as far as I know PowerShell have a very interesting way of using a pipeline.

PowerShell is object oriented

I have worked with a few other shells like CMD and Bash, and they too use the pipeline to transfer data between commands. Bash has a lot of commands to parse the output of a command, and filter out the essence before sending that to the next command. PowerShell have this too, but there is an important difference between PowerShell and Bash.

What is a pipeline?

I like the analogy of the pneumatic tube systems of old. A network of tubes or pipes where used to deliver things in plastic containers. A command opens up the containers and processes the contents. Then it puts them back into the tube and passes them to the next station/Command.

Every command has a standard output, usually it is the screen. We might express that to mean that the end of the pipeline is usually the screen. Unless I specify otherwise. So if I type a command the result is sent though the pipeline and if I have not specified what that pipeline connects to, then it connects to screen and outputs the result as text.

Bash outputs text to the pipeline, PowerShell outputs objects.

When we type a command in CMD or Bash, we simply take the output of the command and instead of outputting it to the screen, we send it as input to the next command. That output is going to contain a lot of text that we have no use for. So we use different tools, IE other commands, as an intermediary to remove the stuff we don’t want before sending it as input to the next command. If that input can be used by the receiving command then the process continues. Here is an example of a bash pipeline.

cat sample | grep -v a | sort - r

In this example we read the file “sample” and send it to the command grep. Grep will remove text we don’t want in the pipeline. The next command in the chain will sort the remaining text and as there is no further commands in the chain the pipeline will end and output it’s contents as text on the screen.
In PowerShell, that output is going to be .NET objects, and that means that the filtering is going to be very different from what other shells offer. We have two fundamental things we need to understand and master to make great use of the PowerShell pipeline:

• Removing Objects from the pipeline
• Removing properties from objects in the pipeline

Removing objects from the pipeline

We don’t want a cmdlet to have to process unnecessary objects, so we want to keep the number of objects in the pipeline as small as possible. There are two ways to achive this.
We can use filtering in the first cmdlet in the chain to limit the number of objects that are placed in the pipeline. The example below limits the objects returned to only include objects from the Finance OU.

Get-ADUser -Filter {department -eq "Development"}  

We can use the cmdlet Where-Object as the second cmdlet in the chain to remove objects that doesn’t match our condition.

Get-ADUser -Filter * | Where-Object -Property Department -like “Development” 

The rule here is that we should filter out unwanted/unneeded objects as far to the left in the chain of cmdlets as possible. The first example will filter out things before placing a single object in the pipeline, which is what we prefer but it is not always possible. The second example potentially places thousands of objects in the pipeline, and then removes the unwanted ones. This is regrettable but sometimes the only way.

Removing properties from the objects

Some objects will have hundreds of properties and require a lot of memory when processing them. The cmdlet Select-Object is a great “Swiss army knife” and allows us to do all kinds of magic to an object.
One of the things we might do often is to remove unneeded properties by specifying the ones we want to keep.
Try the following commands at a computer by starting powershell and typing:

Get-Process
Get-Process | Select-Object -Property Name,CPU
Get-Process | Select-Object -unique
Get-Process | Select-Object -Property Name,Description,Path -Unique

You might get the impression that the Select-Object cmdlet only filters what you seen on the screen but in reality it has removed all the other properties from the objects in the pipeline and since the pipeline ends, the output is displayed on the screen.
Try this:

Get-Process | Get-Member
Get-Process | Select-Object -Property Path, Description | Get-Member 

Get-Member will dissect the objects in the pipeline to show you what they contain. You will see things like Properties, NoteProperties and Methods. Note that the second line shows that the Select-Object cleans out anything we didn’t specify for it to keep.

So, that is just a quick lesson on how the PowerShell pipeline works. There are other things you will need to learn. Top of mind is how to create your own properties.
One example is a classic:
The Get-Process cmdlet can list the processes from other computers. For this it requires us to specify a property called “Computername”.

Get-Process -ComputerName 'TestComputer'

The Get-ADComputer cmdlet will get you a list of computers from Windows Active Directory. We will see the name of the computers returned in the property ‘Name’.
In a perfect world we could connect the two commands like this:

Get-ADComputer -filter * | Get-Process

This would give us a (very long) list of all computers and all of their processes. In reality there is a mismatch in property names. When we pipeline objects to Get-Process it will expect those objects to have a property called ‘ComputerName’ but in the example above no such property exists in the objects. The property we want it to use is the property ‘Name’. A square peg in a round hole. This can be fixed using something called “calculated properties”.

Keep learning

Now open up powershell and read about the pipeline in Powershell by typing:

Get-Help about_pipelines

This is a temp post