Kontorets vara eller icke vara

Kontoret, en älskad och hatad plats, och dess vara eller icke vara är ingen enkel fråga. 

Många älskar att det nu möjligt att arbeta hemifrån, andra längtar tillbaka till kontoren. Några länder lagstiftar nu om flexibla arbetssätt för att göra det till en lagstadgad rätt att få arbeta hemifrån. Tekniken utvecklas hela tiden för att vi skall kunna lösa våra arbetsuppgifter på distans, men de sociala aspekterna av en arbetsplats är en svårare nöt att knäcka. Vi behöver konversation och klokhet för att klura ut det här.

För två år sedan stod kontoren ofta helt tomma. Ingen fanns på plats och anställda var beordrade att arbeta hemifrån. Idag är det annorlunda.

På vissa kontor är det saker tillbaka till det gamla normala. Det är trängsel i hissen och kämpigt med parkering. Rusningstrafiken är på sina håll som den var 2018.

På andra kontor är det fortfarande nästan tomt. Majoriteten av arbetsstyrkan sitter hemma, med undantag för några få som tycker det är lugnare att sitta i princip ensam på ett väldigt tyst kontor.

Det har förstås alltid funnits människor som arbetat hemifrån, eller från annan plats än kontoret. När Office 365 började bli populärt för 10 år sedan var en slogan ”arbetet är vad du gör, inte platsen där du är”. 

Sedan dess har tekniken blivit mer tillförlitlig och mer lättanvänd. Den gamla filservern får ta plats bredvid faxen på företagets teknikkyrkogård. 

Det är förstås aldrig lätt att släppa gamla invanda arbetssätt, och att gå ifrån G:\ till webben har varit svårt. Här har pandemin fungerat som katalysator, genom att hemarbetet tvingat oss till det skiftet. 

Andra moment, som att byta till elektroniska möten har för en del varit ännu mer smärtsamt och svårt. Inte tekniken i sig, men för de som har arbetskamraterna som största sociala sammanhang har distansmöten blivit jobbiga. Det spelar ingen roll vad någon säger, det är annorlunda att mötas via kamera och skärm än att vara i samma fysiska miljö. 

Samtalen blir annorlunda, mindre förtroliga, och det är färre samtal mellan människor som tycker olika. Och det är en viktig förlust i en tid där vi spenderar mer och mer tid i digitala ekokammare.

Microsoft och Facebook pratar om Metaverse, en slags virtuell mötesplats med avatarer i en tredimensionell miljö. Det låter väldigt spännande och jag har inte upplevt det personligen ännu, men frågan jag ställer är hur väl det går att ersätta faktiska fysiska möten med virtuella diton. 

Är det tillräcklig bra? Och innebär det att vi faktiskt kommer att ta bort de flesta av de fysiska mötena och ersätta dem med virtuella? Och vad händer med vårt själsliv då?

I Nederländerna lagstiftar man just nu om anställdas rätt att få arbeta hemifrån. Lagförslaget har godkänts i parlamentet och nu förväntas att senaten skall göra detsamma. Lagen i sig, Flexible working act, existerar redan sedan 2015 och ger idag anställda rätt att begära schemaändringar, flexibla arbetstider och att få välja sin arbetsplats. 

Syftet med lagen är att skapa flexibilitet för den anställda och för att korta restiden mellan hemmet och arbetsplatsen. Bättre för miljön och bättre för de anställda. 

Det lagen nu skall utökas med är att en anställd skall kunna begära att få arbeta hemifrån. Arbetsgivaren måste ange rimliga skäl för att säga nej till begäran och måste skyndsamt behandla alla sådana önskemål. 

Det kan kännas som en konstig lag, men i ett land där redan 14% arbetade hemifrån redan före pandemin så är lagförslaget relativt okontroversiellt. 

Nederländerna är heller inte ensamma om det här. I Irland pågår arbetet med en liknande lag, och i länder som Chile, Angola och Slovakien är den här typen av lag redan verklighet. 

Bland de jag talat med så finns det en frustration över en del arbetsgivares sätt att åter börja samla folk på kontoren. Där har man infört schema för när folk får jobba hemifrån och när de måste vara på kontoret. 

En röst var upprörd över att hen tvingats vara på arbetet på en dag då arbetet enbart bestod i rapportering, en arbetsuppgift som utförs var och en för sig. Två timmars restid för att vara på kontoret för att utföra något som lätt kunde ha gjorts hemifrån. Dagen efter bestod dagen i huvudsak av möten, något som kunde ha varit trevligt att ha tillsammans. Men då var alla på hemarbetsplatsen.

Ett förslag skulle kunna vara att man samlas på kontoret baserat på arbetsuppgiften, och inte på vilken veckodag det är. Bekymret med det är ju i sin tur att det kan ge dålig förutsägbarhet, och att det kan vara omöjligt i större organisationer.

Jag efterlyser mer diskussion om det här. På våra arbeten och i samhället. Skulle vi kunna träffas och prata om det här, eller skall vi ta det på Microsoft Teams?